B6:orna är sprungna ur 40-talet. Resandet per järnväg ökade kraftigt i samband med världskriget, och runt storstäderna övergick tågföringen från förortståg till regelmässig pendeltrafik.
B6:orna är därmed direkta föregångare till dagens pendelståg.

Vagnarna gick i trafik till den moderna pendeltågstrafiken startade 1968. Faktum är att de gick i trafik även efter 1968, i insatstågen i rusningen, oftast med dubbla lok, ett fram och ett bak, för att slippa den tidskrävande rundgången. Till slut återstod endast två reservtåg som stod beredda i Hagalund. Dessa tåg hölls i reserv med ett antal svåra vintrar, det s.k. pendeltågseländet, i åtanke, då de "moderna" pendeltågen slutade fungera p.g.a. att yrsnö kom in i motorerna.

Vagntypen gick även i trafik runt Göteborg tills slutet av 80-talet i GL-trafiken.

Även Nynäsbanan (SNJ) skaffade sig år 1945 två egna B6-vagnar som fick nummer 6 och 7. Dessa skiljde sig från SJ:s B6:or genom att ha kaminvärme istället för elvärme.